Ulan Ude i Buryatien i Sibirien i Ryssland.
Internationell Dockteaterfestival sista veckan i september 2012.
Det kommer så klart mycket mer om detta när man samlat sig, här är lite medan det är aktuellt!
TRE PÅ ETT STRÅ, på en skola långt ute på landet i Sibirien, man var ju inbjuden till internationell festival och då får man ta dockan dit man kommer! Direkt från flygplanet till en bil….bump, bump, bump på Sibiriska vägar i två timmar, man glömde Jetlagen! Har aldrig sett så många skoltöser med långa flätor, och med en finurlig öppen blick!
Teater Ulger/Teater Legend, som vi mötte i Abakan, Chakkasien, för några år sedan, och då bjöd in oss, arrangerade sin andra internationella festival, de är 70 anställda på denna statliga dockteater, festivalen är något stort för dem!
De verkar ju i Buryatiens huvudstad, med världens största Leninmonument! Och inte långt från världens största och renaste sjö, Bajkalsjön, och de har en levande tro på att naturen och människan hänger ihop!
Det var sånt vi pratade om där i Abakan för några år sedan och blev kompisar, jag kände att de djupt trodde på det vi vill ge vidare till nästa generation i dramatiserad form.
Så inbjuden till sådant uppförde jag det vi jag tror på, och eftersom det visade sig att det vi kommit överens om blev en aning utanför det vi planerat, så slog jag mig ihop med vår interpretator, guide/english. Hon var med på de så kallade noterna, och fick översatt inte bara ord utan också stämning! Så tack vare Eliana fick alla våra fyra föreställningar där borta i Sibirien samma mottagande som om det vore här i krokarna!
Har lärt mig sånt ute i världen, man hittar alltid nån som förstår vad man vill! Så tack vare Elianas insats, och lite till, så fick vi pris, jag tror att juryn ville signalera att det finns ett värde i hur man bemöter barn, pratade med juryns ordförande, chefen för Dockteaterakademin i S:t Petersburg om sånt, man vet aldrig vad som träffar rätt när man är ute i världen, här tror jag att jag träffade lite rätt!
Själva spelar de oftast pjäser om ursprung, kanske nödvändigt i en trakt med levande schamanism och buddism, de ordnar festival för att få idéer om annat, visst gör vi alla så, vi vet nånstans att vi träffar många om vi gör som vi brukar, men att en del av de många förväntar sig att den som sticker ut hakan nog kommer med något nytt!
Så har jag genom åren emellanåt känt det här hemomkring. Vårt blev uppskattat där borta, när jag pratade med juryn om priset blev det såklart ett fördjupat samtal, de tyckte att vår stil var ”Childish”, nära barn, ett stort värde för mig, kul att det uppskattades.
36 föreställningar av 17 teatrar gavs, de flesta av statliga ryska dockteatrar, och så vi utländska gäster från Koratien, Serbien och Sverige.
Vår föreställning på den där skolan var rolig, barnen fick introduktion på ryska, och trots att de sedan inte förstod orden när jag spelade på engelska, så skrattade de på samma ställe som svenska barn! Efteråt ställde de frågor om våra dockor och om svenska barn läser ryska i skolan!
När vi spelade på barnsjukhuset hade vi följe av både press och teaterns filmare, de var mycket intresserade av vårt sätt att kombinera föreställning med workshop. Kul att se hur barnen, några riktigt sjuka med ansiktsmask, direkt efter föreställningen kastade sig över våra potatisar och svenska pilepinnar för att tillverka igelkottar! Naturmaterial fungerar worldwide, det har vi märkt det senaste året på internationella festivaler i Tunisien, Spanien, Polen och Indonesien.
Festivalen hette ”Nomad Road”, den arrangerades med stöd av deras Kulturdepartementet. Premiärkvällen blev vi inbjudna till teaterdirektörens buffé med de lokala ministrarna, vänlig ton, och bra översättning av mina skojigheter, har lärt mig att folk vill trivas vid sådana tillfällen, men också ställer skarpa frågor, en ärlig blandning, har fattat lite.
Första veckan i november deltar vi i en helt nyskapad internationell festival, i Moskva. Vår unga vän Sonia Durova har blivit chef för Moskvas tredje största Dockteater, 52 anställlda, och vill förnya teaterns repertoar totalt! Sonia har av oss önskat samma program som i Ulan Ude, men också ett seminarium om hur kultur och ekologi kan hänga samman. Sånt var nog lite för udda för att komma med i det officiella programmet i Ulan Ude, kanske blir det mer öppet i Huvudstaden Moskva!
De ville veta allt!
Man undrar hur man blev presenterad! Jo, det kom en daglig festivaltidning, på engelska, så man kunde följa med! Men vad det står här har jag ingen aning om!
Brukar ju spela med Purjolökar, sådana växer inte på Sibiriska stäppen, gick lika bra med squash.
Vissa barn har allt överallt! Till den officiella föreställningen, 150 personer, kom just de familjer som visste att här får man se något konstigt nytt från långt borta, och barnen rusade efter min pjäs upp med sina Iphoner, kanske det är i sånt som värdet med en festival ligger, den som har den har, och ger vidare!
Och egen loge fick man! Eliane, vår interpretator sitter trofast bredvid och försöker översätta en av mina vitsar i Translateprogrammet, tur att det inte funkade!
Hon introducerade vår föreställning på ett excellent sätt, alla fattade att här kommer nåt på ett konstigt språk och med märkliga dockor! Har märkt att om man i teatervärlden bara gör nåt personligt, och inte privat, så funkar det worldwide!
Kändes likadant nyss i Indonesien o Polen, folk är vakna, vi vill alla uppleva något nytt!
Äta hann man inte! Men prata fick man! Gång på gång kom det en kamera, det var stort o smått i spörsmålen, tror att det filmade används för framtidsdiskussioner.
Han hörde inte på, men står där ändå!
Och storslagen är den, naturen! Erdeny kramas, man kramas nog så i Ulan Ude-trakten. Erdiny är Teater Ulgers Artistchef, vi träffades i Abakan, andra sidan Bajkalsjön, för några år sedan, det var han som bjöd in oss till denna festival.
Måste ”blogga” lite om de shamanistiska ritualer han och hans teater bjöd oss på vid Bajkalsjön, och om den där festen med Gammelryskt bröllop och Sabelsnaps, kommer snart, när jag tänkte och valt bilder till det, det ska presenteras på rätt sätt.
Där borta finns något med respekt för naturen som jag uppskattar väldigt mycket!