Vi spelade på en helt ny internationell festival i Moskva. Ryska Kulturdepartementet har uppdragit åt en ung generation att ta över en stor klassisk Statlig dockteater med 50 anställda i ett stort teaterhus mitt i Moskva. Allt ska renoveras! Ut med gamla repertoaren, in med nytt! Nya unga direktören Sonia Durova bjöd in ”framstående grupper” för att inspirera såväl personalen som publiken att skapa och beskåda något tidsenligt. Ett par stora ryska grupper var inviterade, den från Kirov hade 16 aktörer på scenen, några nyskapande från Västeuropa bidrog till att det bjöds en brokig bukett av uttrycksformer. Det blev 35 föreställningar av 22 grupper under festivalveckan.
Vår föreställning TRE PÅ ETT STRÅ väckte uppmärksamhet! Statlga Ryska Kultur-tv-kanalen kom, de intervjuade oss och publiken och en berömd regissör, de filmade föreställningen och workshopen efteråt.
Ett femminuters inslag sändes över hela Ryssland! På kanalens websida ligger en artikel, filminslaget finns inte där, av rättighetsskäl brukar de inte lägga ut utländska produktioner fick jag höra, men så här ser artikeln ut:
Och vill man ha kul kan man här läsa Googleöversättningen av hur TRE PÅ ETT STRÅ togs emot!
Här är den:
Samhället
BILDKONST
Litteratur
Teater
Musik
Film
Story
Konkurrens ”Nötknäpparen”
Utförande av ”Tre på halmen.”
Miljövänlig inställning från Sverige
2012/06/11 | 13:01
Utförande av ”Tre på halmen.” Miljövänlig inställning från Sverige
Till förmån för kropp och själ. Sådana är i korthet den viktigaste kreativa koncept Svenska teatern Stefan Björklund.
(Just det!)
Hans produktion av ”Tre Män på ett strå” var med i den internationella festivalen för Puppet Theatre. Samtliga aktörer utföras på ett enkelt sätt från organiska material till hands. Det säger ”Nyheter av kultur.”
Prestanda som en miljövänlig produkt. Svenska Teatern Stefan Björklund endast sådana produktioner. Ledande aktörer – är potatis, morötter eller purjolök.
Stefan Björklund är regissör och artist för alla roller och dekoratör, och dockspelare. Hans teater grundade han över trettio år sedan – rätt i din egen trädgård på gården. Han bor i utkanten av en liten stad Kävlinge, huset i skogen, vid floden. Tillsammans med sin fru, barn, barnbarn och nu skapar karaktärer själva komma med historier.
(Hade vatt kul om det vatt så!)
”I Sverige har vi en lång tid framöver med sina familjer – säger Stefan Björklund. – Människor kommer in i vår trädgård, titta föreställningar. Och sedan börja göra sig som dessa dockor. ”
Deras pjäser Stefan Björklund spelar i engelska, men ofta inte kräver översättning. Berättelser är enkla, bekanta gester – kort sagt, inte bara är organiska material och allt.
(Och så har det tydligen intervjuat Eugene, den store regissören)
”Det är så enkelt, en sådan sanning i det – säger Eugene Ibragimov. – Du har sett barnen tittar på. De tror också. Och vi har ofta kommit till några farbröder, mostrar och två timmar. Och titta här på festivalen: mamma och tror, och påven ”.
(Kul att även potentater tror på kraften i sånt här!)
Stefan Björklund på turné, naturligtvis, bär lastbilar med dekorationer.
(Just det! Det blir en del bärande och släpande på turné!)
Rekvisita placerade i tre korgar. I varje stad, tillbringar skaparen av organiskt teater ungefär en timme att plocka upp för utförandet av relevanta aktörer: den lokala butiken för att köpa grönsaker och frukter. I Moskva är det erkänt snabbt hitta rätt typ.
”Endast lokala ekologiska livsmedel – säger Stefan Björklund. – Detta är mycket viktigt. Jag tror att detta är framtiden – och inte bara på teatern -. Både naturliga och billiga material ”
Naturliga och billiga material efter varje föreställning, inte bara barn docka mästare, ta dem med dig.
Björklund motto:
Om du har en fantasi och en person är villig att lyssna, är det nödvändigt att skapa intressanta berättelser.
Kultur Aktuellt
(Visst fattar man!)
Stor Teater var det! Och det mesta nyrenoverat!
Och mycket folk kom det! Totalt smockat på båda våra föreställningar.
Iya hette översättaren, dotter till en dockteaterregissör, studerar språk, väldigt duktig, det är svårt att översätta simultant utan att störa pjästempot.
Men det klarade hon fint!
Och det blev en väldig aktivitet när barnen efter föreställningarna skulle göra varsin docka av en potatis och några pilepinnar! Dagen efter våra föreställningar fick jag höra att en mamma hade ringt teatern och sagt att hennes två storgråtande barn hade glömt sina potatisigelkottar, och hon hade skickat mormor till Metrostationen nära teatern och bett någon komma till henne med dockorna! Det ordnade festivalen, självaste direktören löpte ner till Metron med två potatisar med pinnar på!
På 12 månader har vi nu gjort liknande workshops på festivaler i Spanien, Tunisien, Polen, Indonesien, Sibirien och Moskva, alltid lika ivrigt när det ska göras dockor. Det är förundrande att de naturliga materialen inspirerar vart man än kommer här i världen.
Att få lov att komma fram och känna på dockorna var något nytt för publiken, de flesta grupper gömmer på sina dockteaterhemligheter, våra dockor är ju så enkla, här finns inget att dölja!
Vi gav ett seminarium för ett tjugotal kollegor om hur vi i vissa produktioner försöker få berättelse och naturvärden att hänga ihop. Kollegorna var undrande över att barnen var så ivriga men ändå så aktsamma. Kanhända att det hänger ihop hur man bemöter barn, sånt är olika, själv tror jag att barn här i Skandinavien har förtroende för vuxna och litar på att de håller vad de lovar.
Festivalteaterns förnyelse fick så klart en rivstart under festivalveckan, nu har de fyra egna premiärer framför sig de närmaste två månaderna! Skulle man vilja hitta till teatern och se hur det blev så kan man ta tunnelbanan från denna station som har det hederliga namnet Partisanskaja, passera stationen med det poetiska namnet Elektriska Fabriken, så är det nästa station!
Det går undan i Metron, så har man råkat komma till denna berömda skapelse så har man åkt för långt! Då får man promenera tillbaka en bit till det stora gula huset med skylten TEATER KUKLA. Där ska det hända grejor i framtiden!